Äntligen lite riktig film!
De senaste svenska filmåren har varit ganska magra. Visserligen har vi sett en och annan succé som Män som hatar kvinnor och Låt den rätte komma in, men låt oss ansikta det, inget direkt intressant! Trogna filmatiseringar av kiosklitteratur kan inte ses som annat än slöseri med pengar och biografbesökartid.
Därför att det uppfriskande att någon har modet att göra en science fiction, som dessutom är helt befriad från den tyngande logik och tv4säljbarhet som likt dimma kletar sig in i var och varannan produktion nu för tiden. Kenny begins försöker inte vara annat än det som gör film bra. Visuella poänger och ekon från den realitet och tvhistoria den paroiderar, allt leder till ett samlat intryck: Kennymakarna pissar på allt och alla, och gör det med stil. Det här är FamiljeFilm, sevärt för alla oavsett ålders- eller socialgrupp. Bra mycket större genialitet uppvisas, vilket är än mer imponerande med tanke på hur lätt filmen är.
Att våga ha kvinnor som behöver räddas, ett arketypsikt måste i genren, utan att be om ursäkt för det är betydligt modigare än att filma, ja till exempel en nakenspyende Sanna Bråding eller Noomi Rapace under våldtäkt. Ett exempel bara… Det här är radikalt.
Taggar: bio, ett hål i mitt hjärta, kenny begins, män som hatar kvinnor, premiär, sanna bråding, starfighter