Fast jag föddes i ett helt annat land
talade tiotalet flytande språk
finns bara minnet av minnena
kvar
Inte nödvändigtvis lämnad i skogen
knappast utsatt men vilse
när inget mer går att be om
ska man resa sig att gå
välsignad och nöjd
Nån har lovat
allt tar slut
ändå känns det så tomt
när man fått vad man förtjänat
och ännu mer därtill
det är inte mer än rätt
inte mer än så
Jag vill aldrig bli mätt
jag lär aldrig bli mätt
så länge minnena finns kvar
Det har varit kört för Christiania länge nu, ända sen den danska regeringen beslöt att nu är det slut. Det har inte funnits några större svårigheter med att ställa upp villkor för samarbete mellan stat och fristad som den senare under inga omständigheter kan gå med på, varför staten genom åren fått än mer legitimitet för sina krav. Diskussionen har inte varit, så som vissa vill fått det att verka, mellan två jämbördiga parter utan mellan en stat som har all juridisk rätt och en grupp människor som har all moralisk rätt till området.
Den senaste domen, som visserligen kan överklagas ytterligare en instans, är bara den näst sista spiken i kistan. Processandet är ett skådespel riktat till folket. Det blir lättare att bygga bostadsrätter på ockuperad mark när man har kan påstå att man givit motståndarlaget möjligheter till förhandling.
De många besluten i denna riktning har tagits av demokratiskt valda politiker, i det här fallet regeringen i samarbete med vågmästarpartiet Dansk Folkeparti. Dessa politiker har fått folkets förtroende att föra sin politik; att föra krig i Afghanistan, att stifta anti-muslimska lagar, att stänga den reglerade narkotikahandeln på fristaden så att den överförs till fria entreprenörer. Afghaner blir ihjälslagna, invandrare tvingas flytta vidare till Sverige och brutala gängkrig skakar Danmark eftersom de danska väljarna låter detta ske.
Äkta Afghaner
Vi har också i Sverige en parlamentaristisk demokrati. Vi väljer ständigt att ge våra styrande fortsatt förtroende i vad de gör. Vi kan, om vi vill, välja in Sverigedemokraterna i riksdagen och se hur våra etablerade partier högervrids och blir alltmer populistiskt, så som de en gång blev tvungna att hantera Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Så som har skett i grannlandet, där hos arvfienden i väst. Hur jävligt det än låter så väljer vi själva vår samtid och vår framtid. Baktiden är lång, och där finns hur mycket som helst att lära, för den som bara orkar bry sig.
Nej nu JÄVLAR!!!
Som tidigare nämnts finns det anledning att oroa sig för räknekunnigheten hos de som har nåt att säga till om här hemma. Minns ni SCBs skomiss, det lilla räknefel som fick dem att övervärdera inflationstakten för juli månad med hela 0,3 procentenheter? Uppenbarligen tog de inte så hårt på saken, för nu har de gjort det igen! Den här gången är det nettoprisindex för januari och februari som blivit fel.
Man kan förlåta misstag, men upprepad idioti med berått mod är väl ändå straffbart? VÄL?! Herregud, det måste finnas NÅGON paragraf mot att beräkna rikets officiella statistik, den som står till grund för politik och sånt där, med Excel! Visst, Excel är utmärkt om man vill skapa en tabellruta i ett worddokument, men till kvalificerade beräkningar är det tämligen värdelöst. Detta vet SCB. De vet att de inte fattar vad som händer när de jobbar i Excel. För er som sluppit utsättas för detta lortprogram så kan man jämföra det med att släppa loss ett Zoo i trädgården innan man går till jobbet med förhoppningen att gräset ska vara kortare när man kommer hem.
Med berått mod! Ärligt talat, NÅT straff för idioti måste det väl ändå finnas?
http://nyheter.se.msn.com/pengar/articlePS.aspx?cp-documentid=15839320
I Mogadishu målas väggarna i blodröda Pollackmönster, och mina cigg är slut. Det gör mig ilsk. I Sri Lanka är maten slut, och medicinerna, och snart vattnet med, och mina cigg. Många döda. Ingen ids räkna.
Osäker på vilka som är good guys. De som röker Lucky Strike? Och varför säger ingen nånsin nåt gott om islamisterna? De kan väl knappast ha vunnit stöd nog att bedriva effektiv krigsföring bara genom att vifta med Koraner? NÅT mer än islamister måste de väl ändå vara? Och regeringen inte kan hålla samman landet, är det då klokast att stödja den eller att rekonstruera statsbildningen. Vem har glädje av att vare sig Somalia eller Sri Lanka existerar i sin nuvarande form? Många funderingar. Mycket är osäkert. En sak är säker: så länge det finns folk som tror på nationer är vi dömda att harva runt i samma gamla köttsallad.
Jag litar hellre på en människa med moral och en klar agenda än någon som åberopar regeringsmakt. I alla fall. Oftast. Det här är riktiga människor, kom jag just att tänka på. Att fotbollsspelare inte skäms till döds förvånar mig. De kunde väl åtminstone ha anständigheten att offentligen bekänna sin ånger över att de lägger sin enorma viljestyrka och kapacitet på sådana oerhört fåniga sysselsättningar.
Nej, jag har ingen karaktär. Men man hade ju kunnat hoppas att de som har det hade använt sina förmågor bättre!
Det var under ett antal myggstinna sensommarveckor för knappt ett år sedan jag till fullo förstod det norra inlandets barbari. Mina bärare och jag korsade Dalälven norrut den första molnfria dagen i den sista veckan i juni månad. Föga anade vi vad som låg framför oss…
Expeditionen bar till polcirkeln. Jordens outtröttliga rotation hade fått dess färg att börja flagna, så med oss hade vi bringat halvannat ton Falu rödfärg och två dussin penslar, allt för att vara på den säkra sidan. Efter att vi lämnat Dalaskogarna skulle inga förnödenheter kunna hämtas.
Det är med skam i rösten jag nu måste erkänna att vi var långt ifrån förberedda på de fasor som väntade oss. Visserligen var vi väl provianterade, och bössorna var både väloljade och inskjutna. Vad ingen kunnat ana var hur skrämmande själva landet kunde tyckas för någon som naivt lärt sig att förvänta civilisation!
Allt för många är anekdoterna, och allt för ofta flyter de samman i ett virrvarr av skoskav, blod och svett under en evig sol. Allt för många gånger skrämdes våra bärare på flykten av de vildsinta infödingarna, så att vi tvangs infånga dem och lugna dem med våra gevärskolvar. Till och med dessa stolta nubiska varelser lärde känna fruktan så stark att de släppte våra bärstolar i panik vid minsta spår av de blodtörstiga norrlänningarna och deras kreatur.
En händelse flyter dock oftare upp till ytan än de andra, väcker var tredje natt eller oftare, oavsett hur ihärdigt jag försöker förtränga den ned i glömskans mörker. En afton strax innan augusti månads inträde, något tiotal mil norr om Storsjön, gick vi som vanligt kring lägret för att söka finna spår efter människor. Några av de mytomspunna samerna hade vi ännu ej siktat, och vi skulle tyvärr ej heller komma att göra så. Såhär i efterhand har man endast att antaga, att ifall de en gång existerat, hava de utrotats eller assimilerats med de tämligen vildsinta infödingar som nu strövar mållöst i landskapet.
Ett djuriskt vrål skar genom den onaturligt ljusa aftonen, och skräckslagna släppte vi alla vad vi hade för oss och rusade mot ljudets källa. Det visade sig vara en ung ”man” som fastnat i en av sina stamfränders fångstanordningar. Med viss möda befriade vi honom ur vad som senare visade sig vara ett slags björnfälla, och förband det som återstod av hans vänstra ben. Ehuru oförmögen att tala något som helst civiliserat språk, visade han med komiska gester och miner sin tacksamhet. Så snart han fått något att äta och dricka visade han med en förvånande entusiasm oss till ett närliggande läger bestående av enkla hyddor, sammanfodade av djurhudar, thinsulate och eternitplattor. Liksom vi behöver dem för att verka långa och rena tycks de behöva oss för vårt avfalls skull. Det är väl vad man kallar ett slags kretslopp!
Den först skeptiske hövdingen visade sig snart välvillig. Fastän många av de våra fallit offer för sådana som han uppvisade han ingen särskild hotfullhet. Även dessa enkla varelser kunde alltså tygla sin aggression! Vi utbytte både gåvor och ord, deras medicinman hade uppenbarligen tillbringat något år i sin barndom under översikt av etnologer i huvudstaden. Vår närvaro störde dem inte; de uppskattade de pärlor och knivar vi förde med oss, och än mer hade de större saker att bekymra sig över. Zigenare.
En särskilt ondsint klan hade härjat deras revir, och nu återstod endast minnen och sargade torson av deras barn och unga. Enligt sedvanligt modus operandi hade genitalia, lemmar och huvuden särats från kroppen på de stackars offren, för att brukas i deras kannibala och satanistiska riter. De relativt zigenarna mänskliga norrlänningarna var förlamade av sorg och ilska, och kunde inte mycket annat göra än att samla återstoden av sina kära i benhuset, där de fick förenas med förfädersandarna.
Vi återvände strax till lägret. Den aptit vi tidigare känt var av förklarliga skäl som bortblåst. Det var hög tid att röra sig, medan norrlänningarna höll sig lugna och innan zigenarna skulle hemsöka även oss. Skavsåren, törsten och sömnlösheten från veckan som följde under vild flykt norrut har gått över sedan länge. Skräcken däremot, skräcken…
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2907835.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5114054.ab
http://www.dn.se/nyheter/varlden/falsk-film-dar-barn-begravs-levande-1.873177
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5123040.ab
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2922765.svd
De gamla grekernas bild av dödsriket var ganska neutral. Det skulle till nedrigheter eller förhävelser av episka mått för att man skulle riskera att förpassas till Tartaros, det närmaste ett kristet helvete dessa hade i sin föreställningsvärld. Sisyphos var dum nog att skvallra om en av Zeus många affärer. Efter denna indiskretion sändes han bums ned i underjorden där han dömdes att för all evighet putta en sten uppför en kulle. När han väl kommit upp så rullade stenen ner på andra sidan, och arbetet fick alltså börjas om. Ett hopplöst evighetsarbete kallas alltsedan dess följaktligen för ett Sisyphosarbete. Inget konstigt med den saken.
Ifall företaget som äger de behandlingshem i Dalarna där ungdomar kränkts och setts som onda, det vill säga hopplöst förlorade fall, med sitt namnval velat signalera att de utgör ett helvete för skitungar (då borde kanske deras namn hellre ha varit Tartaros AB) eller att de inte har någon ambition att förbättra kidsen inom en ändlig tidsrymd är oklart. Kanske menar de både och. Oavsett vilket så har de i så fall varit ganska ärliga och öppna med sin policy gentemot ungdomarna.
En betydligt intressantare frågeställning är hur upphandlaren tänkte. Var kanske de andra alternativen företagen Camp Hitlerjugend AB, Konsultfirma Dårkistan och Lobotomigruppen? Om någon har svaret så upplys mig gärna!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-krankta-pa-behandlingshem-1.870250
Om jag nån gång får en dotter så ska hon få heta Meritaten; Hon som är älskad av Aten. Mycket bättre kan det inte bli! Så värst hedniskt är det inte. Till och med de ganska civiliserade protestanterna delar ju upp sin gud i flera aspekter. Den kärleksfulla skaparkraften har väl alltid varit allas favorit?
Livet är på det stora hela mycket enkelt. Ta vad du vill ha, be om det du inte riktigt kan nå! Jag har fått allt jag nånsin velat ha.
Med minnesmärken och onödvändiga textilier
har vi skapat oss en skiva civilisation
där skogen slutar och stenöknen tar vid
Ett enda självrättfärdigande måste;
syns man inte finns man inte
faller på landskapets behov av att existera
Inte så värst svårt att acceptera
att man både lättare och förmodligare
kunde varit en klippa
Nu får man nöjas
med de årtionden det tar
att finna sin inre autist
Autenticitet, relevans, gudomlighet
Räknat på ett lätträknat antal fingrar
sätt att säga Ja eller Nej
utan att missförstå själva frågan
De som kräver mer
är i grunden felställda
urfolk drunknande i ordströmmen
Diskalkyli, distans, fullkomlighet
När jag var nära dig igår
var jag ingenstans alls
Bäst så.
Skönhetstävlingar i stil med Fröken Sverige och dess högre divisionssytrar Miss Universe usw har länge varit ett bespottat fenomen här i Sverige, och för den delen i resten av den civiliserade världen. Dessa har, med viss rätt, beskyllts för ytlighet och objektifiering av de kvinnokroppar som deltagit. Vissa av dessa kroppar kan mycket väl ha haft själ, men i väntan på klara rön i frågan är det synd att spekulera.
Någon tävling där man premierar en människas (eller mer speciellt en kvinnas, det är ju dem det generellt sett är synd om) inre har däremot inte synts till, trots att det väl ändå vore vad vi efterlyser. God karaktär, hög moral och respektabel klädsel ses är helt enkelt inte tillräckligt sexigt för att sälja enligt rådande normer. Hur långt vi har kommit? Döm själva!
Några som kommit betydligt längre i sitt jämställdhetsarbete är uppenbarligen Saudiaraiben, som nu arrangerar Miss Beautiful Morals. Prissumman är blygsam, men äran desto större! Att bedömas ha högst moral och inre skönhet i Saudiarabien är ingen liten prestation. Inga bikinis, inga aftonklänningar, inga avsugningar backstage för att blidka domarna. Bara 200 unga damer mellan 15 och 25 som (på riktigt) vill vara goda förebilder för landets unga.
Får vi snart se motsvarande program i svensk version, på säg TV3? Vi kan bara hoppas!
Det Saudiska samhället är ett oväntat föredöme när det gäller kvinnors rättigheter. Där ges kvinnor av alla åldrar rättigheter som svenska motsvarande endast kan drömma om. Hur ofta tillåts t ex en svensk åttaåring skilja sig? Tänkte väl det. Bättre det än läget här hemma och i det sekulariserade Turkiet, där kvinnor skjuts för att de inte vill giftas; där sexualiteten är så avpersonifierad att mödomshinnan är ok att diskutera! Den svenska kvinnans frihet är i sanning en myt.
Att andelen svenskar som tror att bostadsrättpriserna inom översiktlig framtid kommer att sjunka måste ändå vara veckans mest meningslösa nyhet. Eller, nåja, åtminstone ligger den väl på top 100 över veckans mest meningslösa inrikesnyheter. Att anta att pöbelns åsikt i frågan är det minsta intressant är en förolämpning mot läsarkåren, eller i alla fall den tänkande bråkdelen av den. Att ingen kommit på tanken att fråga presentera en, bara en mäklares åsikt i frågan borde vara chockerande. Tyvärr är vi så pass långt bortom den punkt där vi kunnat förvänta oss relevant nyhetsrapportering att detta endast är ytterligare en orsak att lägga tidningen i rännstenen och fridfullt bepissa den; allt för att bespara den relativt sett rena asfalten vårt förakt. Man måste vara rättvis. Ja, man måste vara rättvis. Aftonbladet går även de upp i täten med sin artikel om hur många av deras läsare (jag antar att även du, kära läsare, springer mot toaletten med handen för munnen vid det här laget. Lugn, texten finns kvar när du är klar. Glöm inte hålla upp håret och ta av tröjan!) som tror att [sic!] konjunkturen vänder.
DN fortsätter, troget sin vana, att förkasta allt vad klart tänkande heter i artikeln Räkna inte med matematikerna. Här deklareras att finanskrisen är matematikerna fel, och i synnerhet då den ondskefullt kinesiske David Li. Matematikern Li begåvade ekonomerna med ett verktyg för värdesättning av obligationer; en enkel formel för att bedöma riskerna i en viss investeringsform om man så vill. Business Week-journalisten Stephen Baker har i sin bok The Numerati ”påvisat” hur denna formel och liknande bär skulden till den skenande spekulation som ledde fram till dagens finanskris. Vad han och artikelförfattaren Ekman helt missat är… ja allt?
Problemet är inte de matematiska verktyg som ställs till ekonomers förfogande, utan det faktum att dessa välbetalda gamblers inte förväntas förstå sina arbetsverktyg. En ekonom behöver i princip inte kunna räkna, om man till exempel jämför med en naturvetare; trots att ekonomi i princip helt handlar om implementerandet av matematiska modeller på ekonomiska samband. En matematisk sats är ofelbar av det enkla skälet att den definierar sina egna begränsningar; i lekmannatermer kan man säga att varje god matematisk formel eller modell kommer med en bruksanvisning. Att nu skylla finanskrisen på matematikerna är som att skylla rattfylla på vägverket.
