Calmar Stadshotell
I väntan på en underskrift
slår klockstapeln
sin skugga över torget
ett par varv och sen en rosett
under ett grusigt knä
överhuvudtaget
genomsnittliga samtalsämnen
de senaste dygnen
våra lottade partners
står på kö i korridoren
kön växer
men orden blir färre
eller kanske mer utsträckta
I ett miljonprogram står Rickard Sjöberg
hänger mig åt mångkulturell fattigdom
en stunds borgerlig optimism
innan stormen blåser upp
förväntans figurballonger och rycker i dörrarna
alla sömnlösa ögonlock
och nybadade ansikten som söker insikter men saknar uttryck att sortera
frågar
Förstenade förfädersandar
och om du fann guld
svårt att brygga
faller de från himlen
knappt en gång om året
i Kina och sådär
och vad hjälper det att ta
vad man behöver
när inte ens historien kan
bestämma sig för
om den ska växa upp eller ej
Bokstäver kondenseras ur dimman
mummel om etniska egenheter
utkast till memoarer, ägghalvor
mineralvatten
står bland stammar
stapplande titaner
frågar
Vad hjälper det att få vad man vill
om allt en gång ska omvärderas
hur länge än skogen stått
är det långt ifrån nog
så länge ordet var först
och i början var ordet och vad gott finns att säga
som inte är sant utanför tiden
Tickar
pennan mot fönsterglaset
medan liv och färger forsar in
bryter ner alla dörrar
ljuden fångas upp av heltäckningsmattan
mjuk mot bara fötter
det är bara oss
ett urverk och ett burspråk
väntar in till värmen
maj 11th, 2009 at 9:15 e m
den här är riktig, bra.