Fast jag föddes i ett helt annat land
talade tiotalet flytande språk
finns bara minnet av minnena
kvar
Inte nödvändigtvis lämnad i skogen
knappast utsatt men vilse
när inget mer går att be om
ska man resa sig att gå
välsignad och nöjd
Nån har lovat
allt tar slut
ändå känns det så tomt
när man fått vad man förtjänat
och ännu mer därtill
det är inte mer än rätt
inte mer än så
Jag vill aldrig bli mätt
jag lär aldrig bli mätt
så länge minnena finns kvar
Det har varit kört för Christiania länge nu, ända sen den danska regeringen beslöt att nu är det slut. Det har inte funnits några större svårigheter med att ställa upp villkor för samarbete mellan stat och fristad som den senare under inga omständigheter kan gå med på, varför staten genom åren fått än mer legitimitet för sina krav. Diskussionen har inte varit, så som vissa vill fått det att verka, mellan två jämbördiga parter utan mellan en stat som har all juridisk rätt och en grupp människor som har all moralisk rätt till området.
Den senaste domen, som visserligen kan överklagas ytterligare en instans, är bara den näst sista spiken i kistan. Processandet är ett skådespel riktat till folket. Det blir lättare att bygga bostadsrätter på ockuperad mark när man har kan påstå att man givit motståndarlaget möjligheter till förhandling.
De många besluten i denna riktning har tagits av demokratiskt valda politiker, i det här fallet regeringen i samarbete med vågmästarpartiet Dansk Folkeparti. Dessa politiker har fått folkets förtroende att föra sin politik; att föra krig i Afghanistan, att stifta anti-muslimska lagar, att stänga den reglerade narkotikahandeln på fristaden så att den överförs till fria entreprenörer. Afghaner blir ihjälslagna, invandrare tvingas flytta vidare till Sverige och brutala gängkrig skakar Danmark eftersom de danska väljarna låter detta ske.
Äkta Afghaner
Vi har också i Sverige en parlamentaristisk demokrati. Vi väljer ständigt att ge våra styrande fortsatt förtroende i vad de gör. Vi kan, om vi vill, välja in Sverigedemokraterna i riksdagen och se hur våra etablerade partier högervrids och blir alltmer populistiskt, så som de en gång blev tvungna att hantera Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Så som har skett i grannlandet, där hos arvfienden i väst. Hur jävligt det än låter så väljer vi själva vår samtid och vår framtid. Baktiden är lång, och där finns hur mycket som helst att lära, för den som bara orkar bry sig.
De gamla grekernas bild av dödsriket var ganska neutral. Det skulle till nedrigheter eller förhävelser av episka mått för att man skulle riskera att förpassas till Tartaros, det närmaste ett kristet helvete dessa hade i sin föreställningsvärld. Sisyphos var dum nog att skvallra om en av Zeus många affärer. Efter denna indiskretion sändes han bums ned i underjorden där han dömdes att för all evighet putta en sten uppför en kulle. När han väl kommit upp så rullade stenen ner på andra sidan, och arbetet fick alltså börjas om. Ett hopplöst evighetsarbete kallas alltsedan dess följaktligen för ett Sisyphosarbete. Inget konstigt med den saken.
Ifall företaget som äger de behandlingshem i Dalarna där ungdomar kränkts och setts som onda, det vill säga hopplöst förlorade fall, med sitt namnval velat signalera att de utgör ett helvete för skitungar (då borde kanske deras namn hellre ha varit Tartaros AB) eller att de inte har någon ambition att förbättra kidsen inom en ändlig tidsrymd är oklart. Kanske menar de både och. Oavsett vilket så har de i så fall varit ganska ärliga och öppna med sin policy gentemot ungdomarna.
En betydligt intressantare frågeställning är hur upphandlaren tänkte. Var kanske de andra alternativen företagen Camp Hitlerjugend AB, Konsultfirma Dårkistan och Lobotomigruppen? Om någon har svaret så upplys mig gärna!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-krankta-pa-behandlingshem-1.870250
Skönhetstävlingar i stil med Fröken Sverige och dess högre divisionssytrar Miss Universe usw har länge varit ett bespottat fenomen här i Sverige, och för den delen i resten av den civiliserade världen. Dessa har, med viss rätt, beskyllts för ytlighet och objektifiering av de kvinnokroppar som deltagit. Vissa av dessa kroppar kan mycket väl ha haft själ, men i väntan på klara rön i frågan är det synd att spekulera.
Någon tävling där man premierar en människas (eller mer speciellt en kvinnas, det är ju dem det generellt sett är synd om) inre har däremot inte synts till, trots att det väl ändå vore vad vi efterlyser. God karaktär, hög moral och respektabel klädsel ses är helt enkelt inte tillräckligt sexigt för att sälja enligt rådande normer. Hur långt vi har kommit? Döm själva!
Några som kommit betydligt längre i sitt jämställdhetsarbete är uppenbarligen Saudiaraiben, som nu arrangerar Miss Beautiful Morals. Prissumman är blygsam, men äran desto större! Att bedömas ha högst moral och inre skönhet i Saudiarabien är ingen liten prestation. Inga bikinis, inga aftonklänningar, inga avsugningar backstage för att blidka domarna. Bara 200 unga damer mellan 15 och 25 som (på riktigt) vill vara goda förebilder för landets unga.
Får vi snart se motsvarande program i svensk version, på säg TV3? Vi kan bara hoppas!
Det Saudiska samhället är ett oväntat föredöme när det gäller kvinnors rättigheter. Där ges kvinnor av alla åldrar rättigheter som svenska motsvarande endast kan drömma om. Hur ofta tillåts t ex en svensk åttaåring skilja sig? Tänkte väl det. Bättre det än läget här hemma och i det sekulariserade Turkiet, där kvinnor skjuts för att de inte vill giftas; där sexualiteten är så avpersonifierad att mödomshinnan är ok att diskutera! Den svenska kvinnans frihet är i sanning en myt.
Att andelen svenskar som tror att bostadsrättpriserna inom översiktlig framtid kommer att sjunka måste ändå vara veckans mest meningslösa nyhet. Eller, nåja, åtminstone ligger den väl på top 100 över veckans mest meningslösa inrikesnyheter. Att anta att pöbelns åsikt i frågan är det minsta intressant är en förolämpning mot läsarkåren, eller i alla fall den tänkande bråkdelen av den. Att ingen kommit på tanken att fråga presentera en, bara en mäklares åsikt i frågan borde vara chockerande. Tyvärr är vi så pass långt bortom den punkt där vi kunnat förvänta oss relevant nyhetsrapportering att detta endast är ytterligare en orsak att lägga tidningen i rännstenen och fridfullt bepissa den; allt för att bespara den relativt sett rena asfalten vårt förakt. Man måste vara rättvis. Ja, man måste vara rättvis. Aftonbladet går även de upp i täten med sin artikel om hur många av deras läsare (jag antar att även du, kära läsare, springer mot toaletten med handen för munnen vid det här laget. Lugn, texten finns kvar när du är klar. Glöm inte hålla upp håret och ta av tröjan!) som tror att [sic!] konjunkturen vänder.
DN fortsätter, troget sin vana, att förkasta allt vad klart tänkande heter i artikeln Räkna inte med matematikerna. Här deklareras att finanskrisen är matematikerna fel, och i synnerhet då den ondskefullt kinesiske David Li. Matematikern Li begåvade ekonomerna med ett verktyg för värdesättning av obligationer; en enkel formel för att bedöma riskerna i en viss investeringsform om man så vill. Business Week-journalisten Stephen Baker har i sin bok The Numerati ”påvisat” hur denna formel och liknande bär skulden till den skenande spekulation som ledde fram till dagens finanskris. Vad han och artikelförfattaren Ekman helt missat är… ja allt?
Problemet är inte de matematiska verktyg som ställs till ekonomers förfogande, utan det faktum att dessa välbetalda gamblers inte förväntas förstå sina arbetsverktyg. En ekonom behöver i princip inte kunna räkna, om man till exempel jämför med en naturvetare; trots att ekonomi i princip helt handlar om implementerandet av matematiska modeller på ekonomiska samband. En matematisk sats är ofelbar av det enkla skälet att den definierar sina egna begränsningar; i lekmannatermer kan man säga att varje god matematisk formel eller modell kommer med en bruksanvisning. Att nu skylla finanskrisen på matematikerna är som att skylla rattfylla på vägverket.
Medan vinkulturen här i den kalla nord fått sig ett sensationellt uppsving under de gångna två årtiondena har en annan klassisk njutningsform helt tappat mark; dess idkare hånas nu som monstra på samma sätt som vindrickare hånades som fjollor fordom. Att tobak behandlas så styvmoderligt av de trendkappevändande kultursnobbarna i den tredje statsmaktens korridorer är avskyvärt men sant.
Den unikt svenska metoden att avnjuta tobak, som av naturliga skäl också dyrkas i de förlorade östra landskapen, är värt ett kapitel i sig. Det är också värt en mer kunnig skribent, men vi kan notera att snusningen (inkluderande nypåfundet påssnus) av fuktigt snus fått en renässans från 80talet och framåt i antirökpropagandans spår. Från att ha varit en skogsgubbesyssla har det blivit ett pandemografiskt fenomen, på gott och ont. Snusandets hantverk, framställandet av den perfekta prillan und so weiter, har blivit lidande under mentorslösa nybörjare antagit fenomenet, och påssnusets införande har knappast bidragit till att upprätthålla den traditionella konstfärdigheten.
Den ännu dominerande formen är förstås rökning, även om den tragiskt nog minskar. Som en spännande och månfacetterad kulturyttring är den värd att bevara i sig, likt de hotade samiska, romska kulturerna, baletten och presstödet till mindre tidningar. Gravt förtalat som roten till allt ont (som vi ju alla vet är pengar; pengar är tid men inte tobak) har detta de intellektuellas signum förpassats till skamvrån. Rökare förföljs och förolämpas ständigt, med en hänsynslöshet man aldrig skulle visa till exempel kvällstidningsläsare eller dansbandsfans, trots att dessas nedbrytande effekt på själva civilisationens fundament får anses bortom beviskrav. Medan dessa ostört får utgjuta sitt etter på samhällets eroderande grundpelare så trakasseras alltså vanliga hederliga tobaksnjutare som om vore de paria. Inte ens utomhus får man längre röra sig fritt med sin utandningsluft, trots att denna diffunderar ohyggligt fort oavsett var man står.
Det främsta argumentet ”folk” har emot denna högst kultiverade vana är dess hälsofarlighet. Låt oss först bemöta lungcancern. Visserligen ökar luncancerrisken enormt, räknat i procent. Men eftersom chansen redan från början är så absurt liten så innebär det i praktiken att endast i storleksordningen 2% av alla rökare drabbas av denna ”farsot”. Att sedan påstå att rökare med största sannolikhet skulle komma att dö av vanan, låt vara av det ganska diffusa begreppet ”hjärt-kärlsjukdomar” är ytterst problematiskt. Det är ok att påstå att rökning i sig förkortar den förväntade livstiden, men i princip alla dödsfall inbegriper att hjärtat lägger av. Tyvärr är läkare allt för sällan skickliga att förstå de statistiska resultat de producerar. Hade de kunnat räkna så hade de förmodligen inte valt läkaryrket från början. I dagens Sverige förväntas alla leva sina liv så pass länge att de sisa 10-15 åren inte kan framlevas under värdighet. Förlorad värdighet och kontroll över tankeförmåga och avföring är att förvänta. Att avstå möjligheten att dö av en lyxvara med ursäkten att man absolut vill uppnå denna ålder för att istället dö i alzheimers eller av något annat ”naturligt” skäl är inte nödvändigtvis värt besväret om det är till priset av livets goda.
Nå, åter till det lustfyllda; tobaksrökningens alla fördelar! Att säga ”njutning” är att göra det allt för enkelt för sig, men här finns inte heller varken tid eller rum för en sann genomgång av alla dess sidor. Den främsta anledningen att folk börjar röka är att rökaren omges av en sofistikerad men ändå farlig air; den som röker är betydligt mer James Bond än den som inte gör det. Detta gäller för övrigt inte bara cigaretter, utan även cigarrer och cigariller, och för den delen de olika formerna av pipa. De tonåringar som vill ligga mer och därför börjar röka gör alltså helt rätt. Inte nog med att rökningen bidrar till viktminskning och ger den tidigare nämnda ökade attraktionsfaktorn; huden åldras också en smula vilket får rökaren att se något mer mogen ut.
För att inte nämna alla de njutbara sociala situationer som tobaken skapar; möten på jämlika villkor ett fikarum aldrig kan komma i närheten av. I rökrutan eller på den anvisade balkongen finns inga hierarkier. Många är de som genom århundradena prisat de stunder av ro och eftertanke en väl avvägd tobaksblanding kan skapa. Koncentrationshöjande och stimulerande samtidigt som det av estiska och tekniska skäl kräver lugn, stillasittande och avsatt tid är detta det ultimata tillbehöret för varje filosofisk diskussion eller meditativ stund i biblioteket. Fördelarna framför alkohol är i sammanhanget självklara.
Rökning 1A får sägas vara cigarretter. Det är vanligast, minst omständigt och i särklass populärast. Cigarrettmetoden populariserades under och efter Krimkriget, då brittiska soldater kombinerade turkisk tobak från demolerade vattenpipor (vi kommer till dem strax) med det billiga krutomslagspappret. Ett modernt otyg är filtren, som visserligen minskar hälsofarorna marginellt, men i praktiken endast är fula och skräpande engångsmunstycken. Den som inte vill ha tobakssmul i munnen rekommenderas alltså skaffa ett riktigt munstycke. Cigarrer och cigariller är två närstående och mer urpsrungliga metoder, där man ersatt pappret med rullade tobaksblad. I tillverkningen av en bättre cigarr väljs de vackraste bladen ut för ytterhöljet, och själva cigarrens form påverkar rökupplevelsen lika mycket som dess storlek. Det är hantverksskicklighet i full paritet med den hos vintramparbönderna! I särklass står här de kubanska cigarrerna, lika mycket på grund av jord och klimat som yrkeskunskap och tradition. Det är den här typen av hantverk det är varje god människas plikt att stödja.
Pipan, och dess syster vattenpipan har också de sina unika nischer. Den vanliga pipan är visserligen mobil, men gör sig likt all annan rökning bäst i en stilla miljö. Vattenpipan kräver det. Här kyls tobaken, som kan vara smaksatt, genom att passera en vattenfylld kammare. Röken i sig kommer alltså innehålla samma saker, men smaka lenare. Processen att starta och upprätthålla glöden kräver viss vana och fingerfärdighet, men när man väl lärt sig detta är det värt allt besvär. Vattenpipan har som vi alla vet ett orientaliskt ursprung. Här har vi ett utmärkt exempel på mångkulturens värde; inte bara ny mat, dryck och musik förs till oss genom invandringen.
För den som inte själv röker gäller självklart att visa hänsyn. Att ha askfat redo för besökande är kutym, liksom att vid bjudningar tillhandahålla rökverk. Inte skulle du väl bjuda på kaffe utan att ställa fram en sockerskål? Astmatiker är genetiskt underlägsna individer (tyvärr), så att inte bjuda dem till kalas dit rökare är bjudna är ok. Med lite positivt tänkande kan man se det som en prezygotisk barriär mot spridning av recessiva alleler.Till sist några väl avvägda råd till den som vill börja röka:
De säger att rökning är skadligt och beroendeframkallande. Det sa de om sex med…
Om det är terror att sälja en tshirt med PFLP- eller Farcmotiv, så borde det vara terror att köpa. Kanske är det även terror att länkta till Fighters+lovers websida. Här har vi kanske något för våra svenska terroristjägare, vars killscore varit ganska fattig. Åklagarinnan i Malmö borde i samarbete med SÄPO med lätthet hitta dussintals terrorister bara genom att åka några rundor på Bergsgatan eller kvarteren runt Möllan. Drivebyfotograferingar är the shit! PFLPtshirt ligger dessutom betydligt bättre i munnen än Al-Aqsa spannmåls insamling till förmån för palestinska barn.
Andra bra (anti)terrormål skulle kunna vara röda överlevande finska inbördeskriget, staden Köln på grund av deras ganska välbevisade organiserade pirateri under medeltiden, ICAhandlare som säljer Jaffaapelsiner och Sharonfrukter odlade på ockuperad mark, midsommarfirande i Orsa och Leksand på grund av dalkarlarnas stöd i den skamliga statskuppen mot den legitime kungen på 1520talet, de tidningar som bedriver insamlingar för att befria Dawit Isaak från fångenskap (är man fängslad är man kriminiell), supporters till ishockeylaget AIK (det från stockholm) vars brutalitet helt klart är i syfte att skrämma skiten ur sina motståndare, Eritreaner som skickar hem pengar till anhöriga och därmed stöder regimen som håller Dawit Isaak fången samt medelst våld befriat sig från Etiopien, svenska republikanska frivilliga från det spanska inbödeskriget samt deras eventuella efterkommande (det är pengarna som räknas), medlemmar i Solidarinosc (ni som inte vet nåt om Polen och 80talet kan ju gå till bibblan eller nåt), som när de begav sig helt klart sysslade med subversiv verksamhet. Exemplen är otaliga. Tänk så många genuint onda människor det finns!
Det som i praktiken skiljer en demokrati från den upplyste furstens (eller upplysta furstinnans, det finns ingen anledning till könsdiskriminering) är rätten till att göra idiotiska val. Låt oss ta tillvara på det. Eller vad är det jag säger!? ALLT motstånd mot en mer eller mindre legitim regering är olagligt. Skärpning!
This just in: bacon är OCKSÅ terror!
Imorse såg jag morgontv, det enda goda med morgnar. Det och morgonljus kanske. Och för en gångs skull fick jag lära mig nåt…
Våld är ett hot mot demokratin. Vare sig det är i fascistisk eller anarkistisk (har ni tänkt på att yttringarna och följderna av dessa diamteralt motsatta ideologier är precis likadana?) anda så går det mot allt det som gör oss människor värda att se oss som något mer än apor i lustiga kläder. Det spontana våldet är skrämmande på sitt vis, det organiserade på sitt. Det organiserade är ibland nödvändigt för att kontrollera det spontana och utifrån detta bygger man stater och så vidare. Allra mest skrämmande är kanske det organiserade men icke välvilliga våldet. Vi kan kalla det terror eller nåt helt annat. Nu är det dags för en kort utvikning.
Dansk folkeparti har lyckats med just det Sverigedemokraterna endast till hälften kunnat, att uppnå status som ett seriöst parti och ta plats i parlamentet. Mycket talar för att SD kommer lyckas med samma sak 2010, och de ser sig också som varandras motsvarigheter. DFs lycka var att de, när de började framstå som ett hot mot de etablerade partierna, fick draghjälp av att dessa då antog deras xenofoba politik varigenom de inte längre tycktes lika extrema. Denna brunsjuka visade sig vara så smittsam, och populismen så populär, att i princip alla folketingspartier gav sig på de nyinflyttade och mörkhåriga. Oavsett om DF alltså sitter i regering eller ej så är deras politiska inflytande äckligt stort. Att Danmarks nuvarande statsminister, den fördömelseliberale Anders Fogh-Rasmussen nu är halvklar som NATOordförande trots att han har ryggrad som en sjögurka är underligt.
Varför liberaler (eller rättare sagt folkpartister) har så nära till Islamofobi och liknande fenomen är egentligen bortom mitt förstånd. Frihet och jämlikhet åt alla, så länge de tycker samma som en själv? Demokrati och yttrande/klädesfrihet är förbehållet dem som inte tycker det är stötande med minibikini och horannonser i kvällspressen. Här hemma har vi sett liknande tendenser, särskilt från allianspartierna, att blidka bonnhögern med förslag om värderingskontrakt och så vidare.
Nog med historia, dags för det nybakta: Med anledning av det ack så aktuella gängvåldet i Storköpenhamn (i princip halva danmark, räknar man med Århus så blir det i princip hela Danmark), mellan MCgäng och ”invandrargäng” (att de senare inte skulle ha fler inbördes gemensamma saker än att de kommer från valfritt utland känns orimligt, men nu är det så de benämns) om narkotikahandeln så har DF kommit med ett lika provocerande som ogenomförbart förslag. Den sittande regeringens förslag om att skärpa straff för gängrelaterat (i sammanhanget motsvarande vad vi i Sverige kallar organiserad brottslighet) räcker enligt dem inte alls. För att sammanfatta deras reviderade bandepakke* i några punkter:
Man kan väl säga att deras föreslagna åtgärder åtminstone är riktade. Antar de att också alla knuttar (SÅ jag har längtat efter att få använda det order) kommer från utomeuropeiska länder? Är droghandel etniskt bundet till den klart definierade gruppen De Andra (dit malmöbor såkart räknas in)? Och i så fall, varför har jag aldrig fått veta det? Har de dealers jag umgåtts med FÖRKLÄTT sig, och varför säger i så fall inte media nåt om det? Nånstans här lurar en skandal omgiven av stanken av illa begravna hundar.
Det här kommer självklart inte bli verklighet, eftersom det är rent egendoms- och grundlagsstridigt att konfiskera oskyldigas bilar och barn. Det är om bilarna reaktionerna varit starkast, inte om tvångsplaceringa av barn. Liknande förslag, riktat mot till exempel Extremister på Rosengård är att vänta i Sverige, om även de svenska ”liberala” partierna fortsätter sin trend att överta populisthögerns argument för att behålla sina väljare. Det är genom sådana här utspel det onda laget vinner sin makt! Så länge regeringen tar intryck av deras idéer behöver främligsfientliga partier inte sitta i den, knappt ens i riksdagen. Nej, det är inte bara högerns förmåga att påverkas vi ska oroa oss för. Och det är kanske allra mest oroande.
*gängpaket. Ordet har trevliga ordvitsvibbar på danska då det även ungefär betyder svordomspaket.
Lång trång gång. Idag bada.
Fast jag måste handla med. Mat, mjölk, cigg. Blääääääh…
Imorn ska jag hålla salong i miniatyrformat, om jag är snäll kanske Ponta tar med lite Jamaica Blue Mountain från Café Pussyballs. Det är ett fantastiskt ställe för att uppleva afrikansk kultur…
Svensk press fantasilöshet och brist på reflektionsförmåga slår ikväll nya rekord! Eller njae, det var väl en överdrift. Det är knappast förvånande att Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet alla ”valt” samma rubrik till sin summering av TCOs senaste pressmeddelande. Om de inte ens orkat komma på en egen rubrik (är det inte det man lär sig på högstadiet?) så är det kanske värt att fundera på ifall de ens reflekterat över innehållet i sina referat. Det krävs inte allt för mycket tittande för att inse att alla tre köpt in samma artikel från TT och klippt den (och i Afonbladets fall avlägsnat svåra ord). Att de köper in nyheter är visserligen inte så värst mycket att skämmas för, men det är slående hur lite eget arbete de lagt ner i analys av texten.
I de två någorlunda seriösa tidningarnas artiklar står att läsa att Jämlikt föräldraskap (som definieras som en kvot 1 mellan kvinnors och mäns uttag av föräldraledighet inklusive vabdagar) inte kommer att uppnås förrän om ca 50 år, om trenden fortsätter så som den gjort de senaste åren. Ajdå. TCO står för statistiken, som visar att av det totala antalet barnledighetsdagar tas dryg 20% ut av män.
Saker har dock blivit bättre, för två år sedan visade motsvarande uppgifter att det skulle ta 211 år (det vill säga 209 år från i år). Antagandet som åtminstone artiklarna bygger på (TCO som anställer och organiserar utbildat folk är nog bättre på att räkna, så den fulla texten kan mycket väl innehålla hälsosamma reservationer i frågan) är nämligen att trenden kommer fortsätta såhär. Två saker, den är första är sunt förnuft och den andra är statistiken för två år sen, pekar nämligen på att trenden, som styrs av lönenivåer, barnomsorgsmöjligheter, könsrollsvärderingar och tusen andra faktorer inte alls kommer vara statiska vare sig de närmsta 211 eller 50 åren.
Varför siffrorna är ganska värdelösa.
Ju.
Ett snabbt överslag (det är sånt man lär sig på mellanstadiet va?) från min sida säger att om förändringen i antalet förväntade år innan Jämlikt föräldraskap är konstant ca -105/gånget år (liksom det varit de senaste två), så kommer vi ha uppnått detta Gyllene Tillstånd nånstans runt nästa val. Det ni!
TCo och statistikerna kan nog räkna.
Män och kvinnor har förvärvsarbetat ett bra slag, låt oss för poängens skull säga sen de första städernas uppkomst för sisådär en 9000 år sedan. Skillnaden mellan ifall det då tar 1½, 50 eller 211 är är tämligen försumbar.
