It’s alive!

Att andelen svenskar som tror att bostadsrättpriserna inom översiktlig framtid kommer att sjunka måste ändå vara veckans mest meningslösa nyhet. Eller, nåja, åtminstone ligger den väl på top 100 över veckans mest meningslösa inrikesnyheter. Att anta att pöbelns åsikt i frågan är det minsta intressant är en förolämpning mot läsarkåren, eller i alla fall den tänkande bråkdelen av den. Att ingen kommit på tanken att fråga presentera en, bara en mäklares åsikt i frågan borde vara chockerande. Tyvärr är vi så pass långt bortom den punkt där vi kunnat förvänta oss relevant nyhetsrapportering att detta endast är ytterligare en orsak att lägga tidningen i rännstenen och fridfullt bepissa den; allt för att bespara den relativt sett rena asfalten vårt förakt. Man måste vara rättvis. Ja, man måste vara rättvis. Aftonbladet går även de upp i täten med sin artikel om hur många av deras läsare (jag antar att även du, kära läsare, springer mot toaletten med handen för munnen vid det här laget. Lugn, texten finns kvar när du är klar. Glöm inte hålla upp håret och ta av tröjan!) som tror att [sic!] konjunkturen vänder.

DN fortsätter, troget sin vana, att förkasta allt vad klart tänkande heter i artikeln Räkna inte med matematikerna. Här deklareras att finanskrisen är matematikerna fel, och i synnerhet då den ondskefullt kinesiske David Li. Matematikern Li begåvade ekonomerna med ett verktyg för värdesättning av obligationer; en enkel formel för att bedöma riskerna i en viss investeringsform om man så vill. Business Week-journalisten Stephen Baker har i sin bok The Numerati ”påvisat” hur denna formel och liknande bär skulden till den skenande spekulation som ledde fram till dagens finanskris. Vad han och artikelförfattaren Ekman helt missat är… ja allt?

Problemet är inte de matematiska verktyg som ställs till ekonomers förfogande, utan det faktum att dessa välbetalda gamblers inte förväntas förstå sina arbetsverktyg. En ekonom behöver i princip inte kunna räkna, om man till exempel jämför med en naturvetare; trots att ekonomi i princip helt handlar om implementerandet av matematiska modeller på ekonomiska samband. En matematisk sats är ofelbar av det enkla skälet att den definierar sina egna begränsningar; i lekmannatermer kan man säga att varje god matematisk formel eller modell kommer med en bruksanvisning. Att nu skylla finanskrisen på matematikerna är som att skylla rattfylla på vägverket.

Svensk press fantasilöshet och brist på reflektionsförmåga slår ikväll nya rekord! Eller njae, det var väl en överdrift. Det är knappast förvånande att Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet alla ”valt” samma rubrik till sin summering av TCOs senaste pressmeddelande. Om de inte ens orkat komma på en egen rubrik (är det inte det man lär sig på högstadiet?) så är det kanske värt att fundera på ifall de ens reflekterat över innehållet i sina referat. Det krävs inte allt för mycket tittande för att inse att alla tre köpt in samma artikel från TT och klippt den (och i Afonbladets fall avlägsnat svåra ord). Att de köper in nyheter är visserligen inte så värst mycket att skämmas för, men det är slående hur lite eget arbete de lagt ner i analys av texten.

I de två någorlunda seriösa tidningarnas artiklar står att läsa att Jämlikt föräldraskap (som definieras som en kvot 1 mellan kvinnors och mäns uttag av föräldraledighet inklusive vabdagar) inte kommer att uppnås förrän om ca 50 år, om trenden fortsätter så som den gjort de senaste åren. Ajdå. TCO står för statistiken, som visar att av det totala antalet barnledighetsdagar tas dryg 20% ut av män. 

Saker har dock blivit bättre, för två år sedan visade motsvarande uppgifter att det skulle ta 211 år (det vill säga 209 år från i år). Antagandet som åtminstone artiklarna bygger på (TCO som anställer och organiserar utbildat folk är nog bättre på att räkna, så den fulla texten kan mycket väl innehålla hälsosamma reservationer i frågan) är nämligen att trenden kommer fortsätta såhär. Två saker, den är första är sunt förnuft och den andra är statistiken för två år sen, pekar nämligen på att trenden, som styrs av lönenivåer, barnomsorgsmöjligheter, könsrollsvärderingar och tusen andra faktorer inte alls kommer vara statiska vare sig de närmsta 211 eller 50 åren.

Varför siffrorna är ganska värdelösa.

Ju.

Ett snabbt överslag (det är sånt man lär sig på mellanstadiet va?) från min sida säger att om förändringen i antalet förväntade år innan Jämlikt föräldraskap är konstant ca -105/gånget år (liksom det varit de senaste två), så kommer vi ha uppnått detta Gyllene Tillstånd nånstans runt nästa val. Det ni!

TCo och statistikerna kan nog räkna.

Män och kvinnor har förvärvsarbetat ett bra slag, låt oss för poängens skull säga sen de första städernas uppkomst för sisådär en 9000 år sedan. Skillnaden mellan ifall det då tar 1½, 50 eller 211 är är tämligen försumbar.