It’s alive!

Idag har jag förstått hur lite jag vet om israelisk inrikespolitik. Bara en massa namn. Detta ska det självklart bli ändring på; hur skulle det väl se ut om jag inte också i framtiden framstod som allvetande? Fram fram! Fånigt vore det att försöka ge en djupanalys av valresultatets följder. Kommer ett starkt Kadima leda till en civiliserad regering, eller till en svag och darrig konstellation av dårar på högerkanten? Och det jävligaste är att det egentligen inte påverkar mig ett smack. De sympatier jag har med den ena eller den andra i konflikten är valda, inte av nån brinnande övertygelse eller ett hjärta som bultar för den eller dem, utan av nåt slags självklart val man gjorde under tidig pubertet. Jag vet inte mycket mer om den här konflikten än om någon annan godtyckligt vald. Fan, jag känner nog inte ens varken judar eller palestinier. Ändå intresserar mig deras eventuella lidande mer än… ja nåt. Alla är vi offer för okunskapen. Mest De fattiga barnen i Afrika, men även oss människor och folkpartister i norr.

Och på tal om nåt annat, så har jag världens grej på gång! Det kommer inte bli av, men vi är åtminstone två om det. Det är en Hemmllizzzzzzzzzzz…. Och så är det för invecklat och bra för att kunna beskriva här och nu. Klockan är ju sent. Och det är kallt och mörkt i Malmö. Och ondskefullt. Och förmodligen rätt mysigt. Illustration bifogas.