kurder « It’s alive!

Postade taggar ‘kurder’

Rim för döva

tisdag, mars 10th, 2009

Det roliga med döva är att de inte hör. Det är deras gimmick kan man väl säga. Stumma är också charmiga, och på sätt och vis än mer intressanta. De gör sig mycket bättre på film! Tänk Zorros betjänt! Hans stumhet och hörande var en lysande kombination. Det, och att han inte skrev saker. Till exempel på en liten griffeltavla, eller på små lappar eller pergamentbitar eller i SMS. Tur att det inte fanns mobiltelefoner på Zorros tid helt enkelt! De stummas situation i dagens sverige är tyvärr svår. Ingen för deras talan! Jag menar de döva har ju sitt Hörselskadades riksförbund.

Hur det nu än är med de stumma, så har Sverige en rik dövkultur. Teckenkunnandet är mycket utbrett bland de hörselskadade och är från och med 1989 jämställt med minoritetsspråk. Anleding finns att antaga ett det också används av stumma. Forskning pågår på området, men om så är fallet så kan detta fenomen även klassas som stumkultur.

För er galningar som är uppe om morgnarna så kommer imorgon en dansgrupp bestående av hälften normalhörande och hälften döva att intervjuas på gomorron sverige. Sevärt? Kan ifrågasättas. Läs artikeln i svenska dagbladet nedan istället. Det är teorin som spelar någon roll. Att dövdansa (kanske stumdansar de också) är inte ett helt nytt fenomen, men gott är att någon tar tag i saken och jämför med att hördansa. De ansvariga har undersökt under vilka förhållanden döva och hörande kan dansa till samma musik. Döva kan (liksom vi andra) uppfatta vibrationer med andra sinnesorgan än de av hörseln. En fråga som inte verkar ha ställts är varför just hörandemediet musik ska vara grunden för dans, om den nu ska företas av både hörande och ej. Dans till färger, nypningar eller mönster som skapats av bläckdoppade kaniner på ett nybonat marmorgolv hade varit bra mycket intressantare, eftersom det då skett på fullständigt lika villkor. Dessutom hade det varit relevant genom att vara nyskapande! Dansens bundenhet till musik börjar kännas uttjatad.

En annan sak jag funderat på ganska mycket (och jag önskar att jag skojade nu) är den skrivna poesins relevans för döva. Ja, nu menar jag fetdöva alltså (detta är den korrekta vetenskapliga termen för sådana som fötts helt utan hörsel och aldrig kommer få nån); utan kunskap om ordens sonora egenskaper, vad har de då för glädje av den bättre poesin, den som höjer sig över ”jag drack mjölk och fick ångest och sen blev jag glad”? Det finns ingen anledning att betvivla de mindre hörandes mentala förmågor, men var finns den sanna dövpoesin? Den som frigör sig från klangens och rimmens diktatur och tar fram helt nya sorters magi? Den som inte låter sig tolkas?

För övrigt finns det ingen anledning av SVT att under sina dövnyheter ha mikrofonen på. Ljudet av läppsmack glädjer ingen alls. Särskilt inte oss som försöker käka middag framför tv:n.

This just in: de norrländska arbetslägren av gulagmodell (ni minns, de som grundades härom året och byggdes av krigsfångar tagna i handelskriget mellan EU och USA) fylls nu på med klintel ur Sveriges Radios ledning. Uppenbarligen är det en radikal utbrytargrupp ur HRF, RHF, som infiltrerat denna, alternativt påverkat dess ledamöter, till stöd för mer tystnad i etern. Saken kan tyckas god för den som fått stå ut med både Karlavagnar och Radiosport men deras allmänt kända våldshandlingar mot stumma, blinda, hörande och minkar borde påminna oss alla om radikaliseringens faror. Försvarets underrättelsetjänst är satta på fallet, och Hans Holmér ska med hjälp av Saidas dotterdotter Maida tala med Ebbe Carlsson om möjligheterna att bugga fritidsledare i Rosengård. H H: ”Det är så ju mysigt!” SÄPO funderar på att fråga kurderna om de hört nåt, på ett artigt och belevat sätt. ”Har de inte hört nåt är de förmodligen döva. Vi har all andledning att oroa oss!” påpekar klokt en högt uppsatt källa inom säkerhetspolisen, som med hänsyn till ärendets känsliga art vill vara anonym.