It’s alive!

Sachsen var förr stort och fragmenterat. Jag skulle trivits där. Fint porslin med!

Nu när ni saknar mig; tänk ”Han är lycklig. Han vilar under skuggan av småländska trän.”!

Ok, efter en lång dag av (tämligen opoetiska) äventyr sitter jag nu i Alvesta av alla ställen, hos den gode Marcelo. Och jo, tentan gick nog hyfsat ändå…

Visst är han söt som en semla? Medan en annan surar på en buss nånstans i Göingebushen…