Den senaste domen, som visserligen kan överklagas ytterligare en instans, är bara den näst sista spiken i kistan. Processandet är ett skådespel riktat till folket. Det blir lättare att bygga bostadsrätter på ockuperad mark när man har kan påstå att man givit motståndarlaget möjligheter till förhandling.

De många besluten i denna riktning har tagits av demokratiskt valda politiker, i det här fallet regeringen i samarbete med vågmästarpartiet Dansk Folkeparti. Dessa politiker har fått folkets förtroende att föra sin politik; att föra krig i Afghanistan, att stifta anti-muslimska lagar, att stänga den reglerade narkotikahandeln på fristaden så att den överförs till fria entreprenörer. Afghaner blir ihjälslagna, invandrare tvingas flytta vidare till Sverige och brutala gängkrig skakar Danmark eftersom de danska väljarna låter detta ske.

Äkta Afghaner

Vi har också i Sverige en parlamentaristisk demokrati. Vi väljer ständigt att ge våra styrande fortsatt förtroende i vad de gör. Vi kan, om vi vill, välja in Sverigedemokraterna i riksdagen och se hur våra etablerade partier högervrids och blir alltmer populistiskt, så som de en gång blev tvungna att hantera Miljöpartiet och Kristdemokraterna.  Så som har skett i grannlandet, där hos arvfienden i väst. Hur jävligt det än låter så väljer vi själva vår samtid och vår framtid. Baktiden är lång, och där finns hur mycket som helst att lära, för den som bara orkar bry sig.

Som tidigare nämnts finns det anledning att oroa sig för räknekunnigheten hos de som har nåt att säga till om här hemma. Minns ni SCBs skomiss, det lilla räknefel som fick dem att övervärdera inflationstakten för juli månad med hela 0,3 procentenheter? Uppenbarligen tog de inte så hårt på saken, för nu har de gjort det igen! Den här gången är det nettoprisindex för januari och februari som blivit fel.

Man kan förlåta misstag, men upprepad idioti med berått mod är väl ändå straffbart? VÄL?! Herregud, det måste finnas NÅGON paragraf mot att beräkna rikets officiella statistik, den som står till grund för politik och sånt där, med Excel! Visst, Excel är utmärkt om man vill skapa en tabellruta i ett worddokument, men till kvalificerade beräkningar är det tämligen värdelöst. Detta vet SCB. De vet att de inte fattar vad som händer när de jobbar i Excel. För er som sluppit utsättas för detta lortprogram så kan man jämföra det med att släppa loss ett Zoo i trädgården innan man går till jobbet med förhoppningen att gräset ska vara kortare när man kommer hem.

Med berått mod! Ärligt talat, NÅT straff för idioti måste det väl ändå finnas?

http://nyheter.se.msn.com/pengar/articlePS.aspx?cp-documentid=15839320

har vi skapat oss en skiva civilisation

där skogen slutar och stenöknen tar vid

Ett enda självrättfärdigande måste;

syns man inte finns man inte

faller på landskapets behov av att existera

Inte så värst svårt att acceptera

att man både lättare och förmodligare

kunde varit en klippa

Nu får man nöjas

med de årtionden det tar

att finna sin inre autist

Autenticitet, relevans, gudomlighet

Räknat på ett lätträknat antal fingrar

sätt att säga Ja eller Nej

utan att missförstå själva frågan

De som kräver mer

är i grunden felställda

urfolk drunknande i ordströmmen

Diskalkyli, distans, fullkomlighet

När jag var nära dig igår

var jag ingenstans alls

Bäst så.

DN fortsätter, troget sin vana, att förkasta allt vad klart tänkande heter i artikeln Räkna inte med matematikerna. Här deklareras att finanskrisen är matematikerna fel, och i synnerhet då den ondskefullt kinesiske David Li. Matematikern Li begåvade ekonomerna med ett verktyg för värdesättning av obligationer; en enkel formel för att bedöma riskerna i en viss investeringsform om man så vill. Business Week-journalisten Stephen Baker har i sin bok The Numerati ”påvisat” hur denna formel och liknande bär skulden till den skenande spekulation som ledde fram till dagens finanskris. Vad han och artikelförfattaren Ekman helt missat är… ja allt?

Problemet är inte de matematiska verktyg som ställs till ekonomers förfogande, utan det faktum att dessa välbetalda gamblers inte förväntas förstå sina arbetsverktyg. En ekonom behöver i princip inte kunna räkna, om man till exempel jämför med en naturvetare; trots att ekonomi i princip helt handlar om implementerandet av matematiska modeller på ekonomiska samband. En matematisk sats är ofelbar av det enkla skälet att den definierar sina egna begränsningar; i lekmannatermer kan man säga att varje god matematisk formel eller modell kommer med en bruksanvisning. Att nu skylla finanskrisen på matematikerna är som att skylla rattfylla på vägverket.

I väntan på en underskrift

slår klockstapeln

sin skugga över torget

ett par varv och sen en rosett

under ett grusigt knä

överhuvudtaget

genomsnittliga samtalsämnen

de senaste dygnen

våra lottade partners

står på kö i korridoren

kön växer 

men orden blir färre

eller kanske mer utsträckta 

I ett miljonprogram står Rickard Sjöberg

hänger mig åt mångkulturell fattigdom

en stunds borgerlig optimism

innan stormen blåser upp

förväntans figurballonger och rycker i dörrarna

alla sömnlösa ögonlock

och nybadade ansikten som söker insikter men saknar uttryck att sortera

frågar 

Förstenade förfädersandar

och om du fann guld

svårt att brygga

faller de från himlen

knappt en gång om året

i Kina och sådär

och vad hjälper det att ta

vad man behöver

när inte ens historien kan

bestämma sig för

om den ska växa upp eller ej 

Bokstäver kondenseras ur dimman

mummel om etniska egenheter

utkast till memoarer, ägghalvor

mineralvatten

står bland stammar

stapplande titaner

frågar 

Vad hjälper det att få vad man vill

om allt en gång ska omvärderas

hur länge än skogen stått

är det långt ifrån nog

så länge ordet var först

och i början var ordet och vad gott finns att säga

som inte är sant utanför tiden 

Tickar

pennan mot fönsterglaset

medan liv och färger forsar in

bryter ner alla dörrar

ljuden fångas upp av heltäckningsmattan

mjuk mot bara fötter

det är bara oss

ett urverk och ett burspråk

väntar in till värmen
 

 Om det är terror att sälja en tshirt med PFLP- eller Farcmotiv, så borde det vara terror att köpa. Kanske är det även terror att länkta till Fighters+lovers websida. Här har vi kanske något för våra svenska terroristjägare, vars killscore varit ganska fattig. Åklagarinnan i Malmö borde i samarbete med SÄPO med lätthet hitta dussintals terrorister bara genom att åka några rundor på Bergsgatan eller kvarteren runt Möllan. Drivebyfotograferingar är the shit! PFLPtshirt ligger dessutom betydligt bättre i munnen än Al-Aqsa spannmåls insamling till förmån för palestinska barn. 

 Andra bra (anti)terrormål skulle kunna vara röda överlevande finska inbördeskriget, staden Köln på grund av deras ganska välbevisade organiserade pirateri under medeltiden, ICAhandlare som säljer Jaffaapelsiner och Sharonfrukter odlade på ockuperad mark, midsommarfirande i Orsa och Leksand på grund av dalkarlarnas stöd i den skamliga statskuppen mot den legitime kungen på 1520talet, de tidningar som bedriver insamlingar för att befria Dawit Isaak från fångenskap (är man fängslad är man kriminiell), supporters till ishockeylaget AIK (det från stockholm) vars brutalitet helt klart är i syfte att skrämma skiten ur sina motståndare, Eritreaner som skickar hem pengar till anhöriga och därmed stöder regimen som håller Dawit Isaak fången samt medelst våld befriat sig från Etiopien, svenska republikanska frivilliga från det spanska inbödeskriget samt deras eventuella efterkommande (det är pengarna som räknas), medlemmar i Solidarinosc (ni som inte vet nåt om Polen och 80talet kan ju gå till bibblan eller nåt), som när de begav sig helt klart sysslade med subversiv verksamhet. Exemplen är otaliga. Tänk så många genuint onda människor det finns!

Det som i praktiken skiljer en demokrati från den upplyste furstens (eller upplysta furstinnans, det finns ingen anledning till könsdiskriminering) är rätten till att göra idiotiska val. Låt oss ta tillvara på det. Eller vad är det jag säger!? ALLT motstånd mot en mer eller mindre legitim regering är olagligt. Skärpning!

This just in: bacon är OCKSÅ terror!

Svenska kungligheter bombhotas inte, inte ens av misstag. Det har att göra med någon slags respekt. När kronprinsessans förlovning kungjordes sjöngs inga sånger i svensk primetimetelevision om att hon och… vad heter han; Joakim, Jens, Prins Petter, whatever; skulle kunna tänkas ha sex i någon typ av maträtt som rimmar bra. Vi sätter gränser där.

Det som just nu ses som såpass provocerande provocerande inom Svenskt kulturliv att det kräver debatt (med självklar remiutgång) är Dårdamen i Stockholm och det därmed besläktade fallet av konstnärlig tunnelbanevagnsvandalism. Kom igen, ni kunde väl i alla fall berört västlig terror eller nåt? Danskarna gör det, med blandade resultat. 

 Att elever på konstfack lyckas provocera fram (en visserligen kvällstidningsinducerad) folkstorm genom såpass tama ämnen som klotter och… ärligt talat vet jag inte vad Dårdamen ville eller lyckades framföra. Vår syn på psykiskt sjuka? Var var jag nu? Ja just det, tama ämnen i jämförelse med vilka våra verkliga tabun är. Död (någon naturlig sådan tycks inte längre finnas i Sverige), sex, barn, våld och djur (lustigt nog) och olika kombinationer av dessa är fullständigt omöjliga att närma sig på ett fritt sätt. Ni minns experimentet med att lyfta fram Pippi Långstrumps eventuellt sexuella toner? Att någon visade Inger Nilssons trosor på en upphängd tavla var så chockerande att det var bortom det tillåtna för konsten att beröra. I Sverige. Visa gärna Jesus som homosexuell eller nedpissad (ja, gör det, all intelligent konst bör uppmuntras), det är närmast folkligt sanktionerat vid det här laget. Men den som mixar en guldfisk (med intelligens som en… guldfisk) eller färgar en kyckling (inte ens särskilt skadligt, de slapp trots allt sluta i charkdisken) drabbas av en helvetisk mediastorm, doftande av pimpsten och svavel.

Barns sexualitet, utan en Bullenton (vet ni inte vad bullen är så är ni för unga för att läsa om såna här saker) är ett omöjligt ämne. Ändock finns den. Alla levande varelser är sexuella, och även om deras hälsosamma sådana, och här varierar meingen i begreppet lite mellan årtiondena, inte alls liknar den vuxna så är den absolut värd att diskutera. Särskilt som det är ett sådant neurotiskt förträngt ämne. Synen på barn och sexualitet är inte frisk. Det är ett svepande och generalisernade påstående och jag står för det helt och hållet. Det faktum att bikinis säljs till prepubertala flickor säger väl allt? Att inte diskutera vad som är sjukt är att omöjliggöra att det görs friskt.

Nästa akademistol borde vikas åt den som skriver begåvat om barn som misshandlar djur till döds och sedan idkar zoonekrofili med deras kadaver. Inte för provokationens skull, utan för att det som inte får diskuteras måste diskuteras. Och nej, sätt inte nu nåt av konstfacks rövägg på saken. Det ska göras bra eller inte alls, precis som allt annat.

En som gjorde det bra, i bild, var Franz von Bayros (1866-1924), en Österrikare (och nu ignorerar vi hur staten omdefinierats med åren) född i Zagreb med fattigadlig bakrund. Han odlade ett särskilt intresse för teckning och den dekadenta rörelsen och lyckades runt förra sekelskiftet kombinera dessa till vansinnigt provocerande (tänk på datumet!) och samtidgt varma verk. Det han avbildar är ofta grövre än vad som innefattar moderna friska människors pornografivanor, men fyllt av sådan charm och humor att bilderna är halvt omöjliga att slita sig ifrån. Liksom Toulouse-Lautrec ser han det fula i kroppen och sexualiteten, och genom den självklara framställningen av detta så lockar han fram helt oväntade sorter av skönhet. Att förkasta honom som en enkel pornograf är att helt ignorera djupet i bilderna. Starka kvinnor, och barn (i princip aldrig män) som idkar olika former av oralt och penetrativt sex i sällskap av djur (han verkar ha haft en favoritmops för detta ändåmål) och lustiga hjälpmedel vänder i mångt och mycket upp och ner på den moderna maktbalansen i den avbildade sexualiteten. Inte heller är verken endast medel för sexuell retning, pornografins definition, utan för ifrågasättandet av normer och samhällsbyggande värderingar. Här överträffar von Bayros de allra flesta av sina mer än hundra år yngre efterkommande.

 Anta nu min utmaning! Gör det bra, eller inte alls!

 http://www.palletorsson.com/

http://www.svd.se/ego/mainColumn2_s185/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2627451.svd

Svensk press fantasilöshet och brist på reflektionsförmåga slår ikväll nya rekord! Eller njae, det var väl en överdrift. Det är knappast förvånande att Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet alla ”valt” samma rubrik till sin summering av TCOs senaste pressmeddelande. Om de inte ens orkat komma på en egen rubrik (är det inte det man lär sig på högstadiet?) så är det kanske värt att fundera på ifall de ens reflekterat över innehållet i sina referat. Det krävs inte allt för mycket tittande för att inse att alla tre köpt in samma artikel från TT och klippt den (och i Afonbladets fall avlägsnat svåra ord). Att de köper in nyheter är visserligen inte så värst mycket att skämmas för, men det är slående hur lite eget arbete de lagt ner i analys av texten.

I de två någorlunda seriösa tidningarnas artiklar står att läsa att Jämlikt föräldraskap (som definieras som en kvot 1 mellan kvinnors och mäns uttag av föräldraledighet inklusive vabdagar) inte kommer att uppnås förrän om ca 50 år, om trenden fortsätter så som den gjort de senaste åren. Ajdå. TCO står för statistiken, som visar att av det totala antalet barnledighetsdagar tas dryg 20% ut av män. 

Saker har dock blivit bättre, för två år sedan visade motsvarande uppgifter att det skulle ta 211 år (det vill säga 209 år från i år). Antagandet som åtminstone artiklarna bygger på (TCO som anställer och organiserar utbildat folk är nog bättre på att räkna, så den fulla texten kan mycket väl innehålla hälsosamma reservationer i frågan) är nämligen att trenden kommer fortsätta såhär. Två saker, den är första är sunt förnuft och den andra är statistiken för två år sen, pekar nämligen på att trenden, som styrs av lönenivåer, barnomsorgsmöjligheter, könsrollsvärderingar och tusen andra faktorer inte alls kommer vara statiska vare sig de närmsta 211 eller 50 åren.

Varför siffrorna är ganska värdelösa.

Ju.

Ett snabbt överslag (det är sånt man lär sig på mellanstadiet va?) från min sida säger att om förändringen i antalet förväntade år innan Jämlikt föräldraskap är konstant ca -105/gånget år (liksom det varit de senaste två), så kommer vi ha uppnått detta Gyllene Tillstånd nånstans runt nästa val. Det ni!

TCo och statistikerna kan nog räkna.

Män och kvinnor har förvärvsarbetat ett bra slag, låt oss för poängens skull säga sen de första städernas uppkomst för sisådär en 9000 år sedan. Skillnaden mellan ifall det då tar 1½, 50 eller 211 är är tämligen försumbar.

Gott då att någon faktiskt kommer med en relevant lösning! Att som en dansk direktör, helt enkelt int låtsas om fenomenet är föredömligt.