talade tiotalet flytande språk

finns bara minnet av minnena

kvar

Inte nödvändigtvis lämnad i skogen

knappast utsatt men vilse

när inget mer går att be om

ska man resa sig att gå

välsignad och nöjd

Nån har lovat

allt tar slut

ändå känns det så tomt

när man fått vad man förtjänat

och ännu mer därtill

det är inte mer än rätt

inte mer än så

Jag vill aldrig bli mätt

jag lär aldrig bli mätt

så länge minnena finns kvar

 Den senaste domen, som visserligen kan överklagas ytterligare en instans, är bara den näst sista spiken i kistan. Processandet är ett skådespel riktat till folket. Det blir lättare att bygga bostadsrätter på ockuperad mark när man har kan påstå att man givit motståndarlaget möjligheter till förhandling.

De många besluten i denna riktning har tagits av demokratiskt valda politiker, i det här fallet regeringen i samarbete med vågmästarpartiet Dansk Folkeparti. Dessa politiker har fått folkets förtroende att föra sin politik; att föra krig i Afghanistan, att stifta anti-muslimska lagar, att stänga den reglerade narkotikahandeln på fristaden så att den överförs till fria entreprenörer. Afghaner blir ihjälslagna, invandrare tvingas flytta vidare till Sverige och brutala gängkrig skakar Danmark eftersom de danska väljarna låter detta ske.

Äkta Afghaner

Vi har också i Sverige en parlamentaristisk demokrati. Vi väljer ständigt att ge våra styrande fortsatt förtroende i vad de gör. Vi kan, om vi vill, välja in Sverigedemokraterna i riksdagen och se hur våra etablerade partier högervrids och blir alltmer populistiskt, så som de en gång blev tvungna att hantera Miljöpartiet och Kristdemokraterna.  Så som har skett i grannlandet, där hos arvfienden i väst. Hur jävligt det än låter så väljer vi själva vår samtid och vår framtid. Baktiden är lång, och där finns hur mycket som helst att lära, för den som bara orkar bry sig.

Som tidigare nämnts finns det anledning att oroa sig för räknekunnigheten hos de som har nåt att säga till om här hemma. Minns ni SCBs skomiss, det lilla räknefel som fick dem att övervärdera inflationstakten för juli månad med hela 0,3 procentenheter? Uppenbarligen tog de inte så hårt på saken, för nu har de gjort det igen! Den här gången är det nettoprisindex för januari och februari som blivit fel.

Man kan förlåta misstag, men upprepad idioti med berått mod är väl ändå straffbart? VÄL?! Herregud, det måste finnas NÅGON paragraf mot att beräkna rikets officiella statistik, den som står till grund för politik och sånt där, med Excel! Visst, Excel är utmärkt om man vill skapa en tabellruta i ett worddokument, men till kvalificerade beräkningar är det tämligen värdelöst. Detta vet SCB. De vet att de inte fattar vad som händer när de jobbar i Excel. För er som sluppit utsättas för detta lortprogram så kan man jämföra det med att släppa loss ett Zoo i trädgården innan man går till jobbet med förhoppningen att gräset ska vara kortare när man kommer hem.

Med berått mod! Ärligt talat, NÅT straff för idioti måste det väl ändå finnas?

http://nyheter.se.msn.com/pengar/articlePS.aspx?cp-documentid=15839320

Osäker på  vilka som är good guys. De som röker Lucky Strike? Och varför säger ingen nånsin nåt gott om islamisterna? De kan väl knappast ha vunnit stöd nog att bedriva effektiv krigsföring bara genom att vifta med Koraner? NÅT mer än islamister måste de väl ändå vara? Och regeringen inte kan hålla samman landet, är det då klokast att stödja den eller att rekonstruera statsbildningen. Vem har glädje av att vare sig Somalia eller Sri Lanka existerar i sin nuvarande form? Många funderingar. Mycket är osäkert. En sak är säker: så länge det finns folk som tror på nationer är vi dömda att harva runt i samma gamla köttsallad.

Jag litar hellre på en människa med moral och en klar agenda än någon som åberopar regeringsmakt. I alla fall. Oftast. Det här är riktiga människor, kom jag just att tänka på. Att fotbollsspelare inte skäms till döds förvånar mig. De kunde väl åtminstone ha anständigheten att offentligen bekänna sin ånger över att de lägger sin enorma viljestyrka och kapacitet på sådana oerhört fåniga sysselsättningar.

Nej, jag har ingen karaktär. Men man hade ju kunnat hoppas att de som har det hade använt sina förmågor bättre!

Expeditionen bar till polcirkeln. Jordens outtröttliga rotation hade fått dess färg att börja flagna, så med oss hade vi bringat halvannat ton Falu rödfärg och två dussin penslar, allt för att vara på den säkra sidan. Efter att vi lämnat Dalaskogarna skulle inga förnödenheter kunna hämtas.

Det är med skam i rösten jag nu måste erkänna att vi var långt ifrån förberedda på de fasor som väntade oss. Visserligen var vi väl provianterade, och bössorna var både väloljade och inskjutna. Vad ingen kunnat ana var hur skrämmande själva landet kunde tyckas för någon som naivt lärt sig att förvänta civilisation!

Allt för många är anekdoterna, och allt för ofta flyter de samman i ett virrvarr av skoskav, blod och svett under en evig sol. Allt för många gånger skrämdes våra bärare på flykten av de vildsinta infödingarna, så att vi tvangs infånga dem och lugna dem med våra gevärskolvar. Till och med dessa stolta nubiska varelser lärde känna fruktan så stark att de släppte våra bärstolar i panik vid minsta spår av de blodtörstiga norrlänningarna och deras kreatur.

En händelse flyter dock oftare upp till ytan än de andra, väcker var tredje natt eller oftare, oavsett hur ihärdigt jag försöker förtränga den ned i glömskans mörker. En afton strax innan augusti månads inträde, något tiotal mil norr om Storsjön, gick vi som vanligt kring lägret för att söka finna spår efter människor. Några av de mytomspunna samerna hade vi ännu ej siktat, och vi skulle tyvärr ej heller komma att göra så. Såhär i efterhand har man endast att antaga, att ifall de en gång existerat, hava de utrotats eller assimilerats med de tämligen vildsinta infödingar som nu strövar mållöst i landskapet.

Ett djuriskt vrål skar genom den onaturligt ljusa aftonen, och skräckslagna släppte vi alla vad vi hade för oss och rusade mot ljudets källa. Det visade sig vara en ung ”man” som fastnat i en av sina stamfränders fångstanordningar. Med viss möda befriade vi honom ur vad som senare visade sig vara ett slags björnfälla, och förband det som återstod av hans vänstra ben. Ehuru oförmögen att tala något som helst civiliserat språk, visade han med komiska gester och miner sin tacksamhet. Så snart han fått något att äta och dricka visade han med en förvånande entusiasm oss till ett närliggande läger bestående av enkla hyddor, sammanfodade av djurhudar, thinsulate och eternitplattor. Liksom vi behöver dem för att verka långa och rena tycks de behöva oss för vårt avfalls skull. Det är väl vad man kallar ett slags kretslopp!

Den först skeptiske hövdingen visade sig snart välvillig. Fastän många av de våra fallit offer för sådana som han uppvisade han ingen särskild hotfullhet. Även dessa enkla varelser kunde alltså tygla sin aggression! Vi utbytte både gåvor och ord, deras medicinman hade uppenbarligen tillbringat något år i sin barndom under översikt av etnologer i huvudstaden. Vår närvaro störde dem inte; de uppskattade de pärlor och knivar vi förde med oss, och än mer hade de större saker att bekymra sig över. Zigenare.

En särskilt ondsint klan hade härjat deras revir, och nu återstod endast minnen och sargade torson av deras barn och unga. Enligt sedvanligt modus operandi hade genitalia, lemmar och huvuden särats från kroppen på de stackars offren, för att brukas i deras kannibala och satanistiska riter. De relativt zigenarna mänskliga norrlänningarna var förlamade av sorg och ilska, och kunde inte mycket annat göra än att samla återstoden av sina kära i benhuset, där de fick förenas med förfädersandarna.

Vi återvände strax till lägret. Den aptit vi tidigare känt var av förklarliga skäl som bortblåst. Det var hög tid att röra sig, medan norrlänningarna höll sig lugna och innan zigenarna skulle hemsöka även oss. Skavsåren, törsten och sömnlösheten från veckan som följde under vild flykt norrut har gått över sedan länge. Skräcken däremot, skräcken…

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2907835.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5114054.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/falsk-film-dar-barn-begravs-levande-1.873177

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5123040.ab

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2922765.svd

Ifall företaget som äger de behandlingshem i Dalarna där ungdomar kränkts och setts som onda, det vill säga hopplöst förlorade fall, med sitt namnval velat signalera att de utgör ett helvete för skitungar (då borde kanske deras namn hellre ha varit Tartaros AB) eller att de inte har någon ambition att förbättra kidsen inom en ändlig tidsrymd är oklart. Kanske menar de både och. Oavsett vilket så har de i så fall varit ganska ärliga och öppna med sin policy gentemot ungdomarna.

En betydligt intressantare frågeställning är hur upphandlaren tänkte. Var kanske de andra alternativen företagen Camp Hitlerjugend AB, Konsultfirma Dårkistan och Lobotomigruppen? Om någon har svaret så upplys mig gärna!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-krankta-pa-behandlingshem-1.870250

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5185008.ab

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2923635.svd

Livet är på det stora hela mycket enkelt. Ta vad du vill ha, be om det du inte riktigt kan nå! Jag har fått allt jag nånsin velat ha.

har vi skapat oss en skiva civilisation

där skogen slutar och stenöknen tar vid

Ett enda självrättfärdigande måste;

syns man inte finns man inte

faller på landskapets behov av att existera

Inte så värst svårt att acceptera

att man både lättare och förmodligare

kunde varit en klippa

Nu får man nöjas

med de årtionden det tar

att finna sin inre autist

Autenticitet, relevans, gudomlighet

Räknat på ett lätträknat antal fingrar

sätt att säga Ja eller Nej

utan att missförstå själva frågan

De som kräver mer

är i grunden felställda

urfolk drunknande i ordströmmen

Diskalkyli, distans, fullkomlighet

När jag var nära dig igår

var jag ingenstans alls

Bäst så.

Någon tävling där man premierar en människas (eller mer speciellt en kvinnas, det är ju dem det generellt sett är synd om) inre har däremot inte synts till, trots att det väl ändå vore vad vi efterlyser. God karaktär, hög moral och respektabel klädsel ses är helt enkelt inte tillräckligt sexigt för att sälja enligt rådande normer. Hur långt vi har kommit? Döm själva!

Några som kommit betydligt längre i sitt jämställdhetsarbete är uppenbarligen Saudiaraiben, som nu arrangerar Miss Beautiful Morals. Prissumman är blygsam, men äran desto större! Att bedömas ha högst moral och inre skönhet i Saudiarabien är ingen liten prestation. Inga bikinis, inga aftonklänningar, inga avsugningar backstage för att blidka domarna. Bara 200 unga damer mellan 15 och 25 som (på riktigt) vill vara goda förebilder för landets unga.

Får vi snart se motsvarande program i svensk version, på säg TV3? Vi kan bara hoppas!

Det Saudiska samhället är ett oväntat föredöme när det gäller kvinnors rättigheter. Där ges kvinnor av alla åldrar rättigheter som svenska motsvarande endast kan drömma om. Hur ofta tillåts t ex en svensk åttaåring skilja sig? Tänkte väl det. Bättre det än läget här hemma och i det sekulariserade Turkiet, där kvinnor skjuts för att de inte vill giftas; där sexualiteten är så avpersonifierad att mödomshinnan är ok att diskutera! Den svenska kvinnans frihet är i sanning en myt.

DN fortsätter, troget sin vana, att förkasta allt vad klart tänkande heter i artikeln Räkna inte med matematikerna. Här deklareras att finanskrisen är matematikerna fel, och i synnerhet då den ondskefullt kinesiske David Li. Matematikern Li begåvade ekonomerna med ett verktyg för värdesättning av obligationer; en enkel formel för att bedöma riskerna i en viss investeringsform om man så vill. Business Week-journalisten Stephen Baker har i sin bok The Numerati ”påvisat” hur denna formel och liknande bär skulden till den skenande spekulation som ledde fram till dagens finanskris. Vad han och artikelförfattaren Ekman helt missat är… ja allt?

Problemet är inte de matematiska verktyg som ställs till ekonomers förfogande, utan det faktum att dessa välbetalda gamblers inte förväntas förstå sina arbetsverktyg. En ekonom behöver i princip inte kunna räkna, om man till exempel jämför med en naturvetare; trots att ekonomi i princip helt handlar om implementerandet av matematiska modeller på ekonomiska samband. En matematisk sats är ofelbar av det enkla skälet att den definierar sina egna begränsningar; i lekmannatermer kan man säga att varje god matematisk formel eller modell kommer med en bruksanvisning. Att nu skylla finanskrisen på matematikerna är som att skylla rattfylla på vägverket.